måndag 10 mars 2008

jag är en god människa!




Idag var jag i huset och pysslade med min lilla verksta när en uråldrig vänn ringde.

han kom senare förbi och vi pratade som vanligt om hans förhållande och att han borde dricka mindre,
han läser på universitet och där ÄR det mycket festande försäkrade han.

-ja,jag skiter väll i det, men när ska du växa upp o värdera vettiga saker?!

hans förhållande är som vanligt rangligt och han är alldeles för feg för att göra slut.
istället stod han o pratade om hur ond han blivit, hur falsk och grym människa han förvandlats till.

faktum är att innan min vänn reste iväg för att studeraså var han den snällaste man kunde tänka sig, han var igentligen för snäll nu när jag tänker efter.

iallafall så tyckte han att det var jobbit med tjejjen och han beklagade sig att han inte vågade göra slut.
istället så flörtade han med andra och drömde om att vara med andra.

jag kände som vanligt att han var jobbig som krånglade till det och att jag ville att han skulle göra slut med tjejjen, komma hem igen och bli som vanligt folk, iallfall som han var förut.

jag taqlade om för han att det var nyttigt att bråka om saker i ett förhållande och att ju mer man bråkade färdigt om olika saker, ju närmare kom man varann och ju bättre blev det i förhållandet.
att man inte kan ändra allt hos en person och att man med tiden får lära sig att aceptera eller tycka om ens partners brister och "fel".

han tyckte att jag o martin borde skaffa barn, att vi var redo för det nu när vi varit ihop så länge och byggde på vårt drömhem och allt.
- ni är så rätt för varandra du och martin, ni borde verkligen skaffa barn. tänk dej små linor som springer omkring och skriker,fast det är klart, det blir kanske lite väl mycket för martin att ha fler linor en en som donderar över honnom...
fast det är klart, det kan ju bli små martinar oxo, de kommer ju inte ens vara jobbiga när de är små ju!
de bara sitter där i ett hörn och svarar på tilltal.

Mmmm...jag hoppas att det inte blir nått utav det. eller oxo en blandning.


jag kände när han åkt att jag nog hade det ganska bra ändå.
att jag var en god människa, jordnära och utan en massa tveksamheter och skit.

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag blir så glad när jag ser att du har kommit igång med din blogg! ^^ nu vet vi ju att du finns igen! jag ska läsa den vaaaaaaarje daaaag och tänka på rakubränningar med fucked up eldspelare rakt upp ur järnlådorna i kombination med korv och öl ^^

Anonym sa...

jag har för övrigt också skaffat mej en stuga med trädgård och hav och skog =) ni får komma och hälsa på. men gör det förfan innan ni har en massa ungar med er...